curriculum vitæ
För den som vill ha ett mer formellt curriculum vitæ, finns ett sådant att ladda ner. Se det följande som ett slags yrkesmässig självvärdering. Som alla försök att beskriva sig själv, är den djupt lögnaktig och subjektiv med spår av sanning som går att belägga med yttre data.
Min verksamhet som forskare och lärare började då jag antogs som doktorand vid Stockholms universitet 1992. Som var vanligt vid den tiden, var jag inte fullt finansierad. En kombination av stipendier och arbete vid sidan av forskningen gjorde det möjligt att sätta samman den text jag senare disputerade på. I avhandlingen Borgensliknande säkerhetsrätter som lades fram 2000 undersökte jag i vilken mån rättsreglerna om borgen kan användas när det är fråga om bankgarantier, stödbrev, kreditförsäkringar och tredjemanspanter.
Efter doktorandtiden arbetade jag under ett år vid Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet med forskarutbildningsfrågor. Under doktorandtiden var jag under ett år doktorandombud för samtliga doktorander vid Stockholms universitet vid Stockholms universitets studentkår. Arbetet på kansliet gav mig möjlighet att se en annan sida av forskarutbildningen.
Hösten 2001 påbörjade jag min anställning som lektor i rättsvetenskap vid Internationella handelshögskolan i Jönköping. Utbildningen var ingen traditionell utbildningen, även om den till allra största delen var utformad som en vanlig juristutbildning. De tre år jag arbetade i Jönköping var några av de mest intensiva och utvecklande under mitt yrkesliv. Min personlighet, som mer är entreprenören än den traditionella forskaren, passade utmärkt in i en miljö där kreativitet uppmuntrades och där möjligheterna att förändra var stor.
Även om jag trivdes vid Internationella handelshögskolan, började pendlandet mellan hemmet i Stockholm och arbetet i Jönköping slita. När en möjlighet att få en anställning vid Juridiska institutionen i Uppsala öppnades, var det därför självklart att söka. Efter en urvalsprocess som tog nästan ett år, stod det klart att jag hösten 2004 skulle börja som lektor vid Nordens äldsta universitet.
Uppsala universitet är en stabil miljö, som på många sätt skiljer sig från den lilla miljön jag varit van vid. Juridiska institutionens tydliga satsning på problembaserat lärande, där seminarier och dialog utgör kärnan, gör att jag nu arbetar på Sveriges och förmodligen Nordens bästa juristutbildning. Det är dock ett nuläge och inte något som är givet för framtiden. God utbildning kräver ständig utveckling och vakenhet för behovet av förändringar. Det är även en utmaning att fortsatt finna lärare som har förmågan att genom dialog förklara hävdvunna synsätt, men också öppna studenterna ögon för alternativa synsätt. Det är också viktigt att det finns en växelverkan mellan forskning och grundutbildning. Det är min förhoppning att jag under de år som nu gått bidragit till en fortsatt god utbildning.
Den 21 april 2015 fattade rektor vid Uppsala universitet beslutet att jag från och med 1 juli samma år skulle vara anställd som professor i civilrätt. Professor är den högsta vetenskapliga titel man kan ha i akademien och på det sättet är karriären slut med detta. Det finns inte mer att sträva efter när det gäller titlar. På ett annat sätt är det precis här karriären börjar på riktigt. Steget över till att vara professor kan tyckas kort, en fråga om ett papper, ett beslut och en ny anställningsform, men det innebär att man får en delvis ny roll. En professor förväntas leda forskning och bidra aktivt till att utveckla forskningsmiljön vid fakulteten. Det innebär även ett ansvar för att se till att det finns tillväxt i ämnet, så att akademin lever vidare efter mig. Man är också ämnets ansikte utåt och förväntas delta i utredningar, debatter och offentliga samtal.
Vid sidan av min uppgift som lärare har jag under de år som gått publicerat en rad artiklar och några böcker. Till en början arbetade jag mest med frågor i förlängningen av min avhandling, men med tiden har allmän obligationsrätt, fordringsrätt och försäkringsrätt blivit viktiga forskningsfält för mig. Även frågor som rör konsumentskydd, särskilt konsumentkrediter och reglering av finansmarknad, har engagerat mig. Den första boken efter avhandlingen ägnades juridiska personers borgensåtaganden och flera artiklar har rört borgen på olika sätt.
Med min artikel Spel och osedliga avtal fann jag för första gången en form som jag ännu håller fast vid. Artikeln refuserades först av ett par tidskrifter innan den antogs för publicering av Svensk juristtidning. Villkoret för att den skulle publiceras var dock att manuskriptet kortades till hälften. Eftersom jag såg det som omöjligt att korta manuskriptet så mycket, blev det slutligen en dryg tredjedel som ströks. Jag ser fortfarande själv var snitten finns i texten, där en utveckling skulle ha funnits, men ändå är jag nöjd med slutresultatet.
Av de artiklar jag publicerat finns flera som av olika skäl varit viktiga. Även om det är en subjektiv uppfattning, vill jag ändå framhålla Pengar luktar inte – eller gör de det? som nästa stora steg mot utvecklandet av en egen stil. På en nivå handlar artikeln om principen att avtal som rör osedliga förhållanden skall avvisas. Det var min avsikt att visa att denna hållning bör överges och ersättas av att avtalet bedöms i sak. Givetvis försvinner inte problemet, men bedömningen blir öppen och argumentationen möjlig att följa. På en underliggande nivå handlar artikeln om mitt förhållningssätt till rättsvetenskapen i stort. De framträngande, av naturrätten präglade synsätten och som utgår från synsättet att det finns evigt giltiga rättsregler framstår för mig som vetenskapligt ohållbara. Eftersom heller inte synsätt som bygger på postmoderna strömningar övertygat mig, är artikeln delvis ett anti-credo till sådana strömningar. Artikeln är på visst sätt ett försök att visa vad mer renodlat rättspositivistiska synsätt kan erbjuda.
Min korta stora bok Ogiltighet och rättsföljd är resultatet av många års arbete och tänkande. De första skisserna gjordes redan 2005, men inte förrän 2012 var allt klart. Med tiden lär man sig att leva med sina tillkortakommanden. Det var min uppriktiga målsättning att skriva en lång bok, kanske på 600 eller 700 sidor. Jämför man med målbilden är slutresultatet på 250 sidor naturligtvis ett misslyckande. Ändå är detta min första stora bok. I boken försöker jag att visa hur ogiltighetsgrund och rättsföljd hänger samman och att de inte står som godtyckliga enheter, utan som harmonier som uppstått när huvudtema och sidoteman mötts. Det är en väldigt analytisk och sträng bok, men inte för den sakens skull svårläst. Alla som läser den kommer att känna: Ja, men så är det! Saken är bara den att ingen annan framställning över ämnet har fångat ämnet just så. All möda jag lagt ned på texten skall inte kännas. Som Hellner rekommenderade doktoranderna i Stockholm, så har byggnadsställningarna rivits när byggnaden väl är klar. Jag har inget behov av att visa hur mödosam vägen varit eller vad jag själv läst för att nå fram till resultaten. Bara det som får byggnaden att stå där skall vara kvar. Allt annat är falskhet och bildningsprål.
På ett sätt var Juridiska personers borgensåtaganden en lärobok. Den var tänkt att ersätta Nials redan då kraftigt föråldrade framställning Aktiebolags och andra företags borgensförbindelser. Juridiska personers borgensåtaganden har nu flutit in i förkortad och reviderad version som en del av min uppdatering av Walins Borgen och tredjemanspant. Inte förrän Fordringsrätt – en lärobok kan jag dock sägas ha skrivit en lärobok på allvar. Det var min avsikt att skriva en bok som bryter upp det vanliga sättet att beskriva fordringsrätten. Alltför ofta ligger tyngdpunkten på skuldebrevsrätten, men de enskilda bestämmelserna är idag av mindre praktisk betydelse än den analogiska tillämpningen av lagen. Boken är därför uppbyggd kring frågor som vad är en betalning och hur genomförs den, vad innebär det att ett ansvar är solidariskt eller delat, vilka är grundreglerna för obehörig vinst och misstagsbetalning, hur fungerar egentligen en kontantlös betalning rättslig och i vilken mån kan man tala om konsumentskydd på fordringsrättens område. Och jo, den innehåller en hel del skuldebrevsrätt också.
Med många artiklar och vid det här laget sex böcker färdigställda, har jag nu tagit mig an uppgiften att skriva läroböcker. Vid sidan av lär det bli ytterligare artiklar, men de närmaste åren kommer att ägnas åt två mycket olika böcker tänkta för att användas i grundutbildningen på juristutbildningen. Så vill jag ge tillbaka det som vid det här laget blivit över tjugo år som forskar och lärare i juridik.