logga

curriculum vitæ

För den som vill ha ett mer formellt curriculum vitæ, finns ett sådant att ladda ner. Se det följande som ett slags yrkes­mässig självvärdering. Som alla försök att beskriva sig själv, är den djupt lögn­aktig och subjektiv med spår av sanning som går att belägga med yttre data.

Doktorandtiden

Min verksamhet som forskare och lärare började då jag an­togs som doktorand vid Stockholms uni­versitet 1992. Som var vanligt vid den tiden, var jag inte fullt fi­nansi­er­ad. En kom­bina­tion av stipendier och arbete vid sidan av forskn­ing­en gjorde det möjligt att sätta samman den text jag senare disputerade på. I avhandlingen Borgens­liknande säker­hets­rätter som lades fram 2000 under­sökte jag i vilken mån rättsreglerna om borgen kan an­vändas när det är fråga om bank­garantier, stöd­brev, kredit­försäkringar och tredje­mans­panter.

Administrativa uppdrag och första lektoratet

Efter doktorandtiden arbetade jag under ett år vid Sam­hälls­veten­skapliga fakultets­kansliet med forskar­ut­bildn­ings­fråg­or. Under doktorand­tiden var jag under ett år doktor­and­om­bud för samtliga doktorander vid Stock­holms universitet vid Stockholms universitets student­kår. Arbetet på kansliet gav mig möjlighet att se en annan sida av forsk­ar­ut­bildn­ing­en.

Hösten 2001 påbörjade jag min anställning som lektor i rätts­vetenskap vid Internationella handelshögskolan i Jön­köping. Utbildningen var ingen traditionell utbildn­ingen, även om den till allra största delen var ut­formad som en vanlig juristutbildning. De tre år jag arbetade i Jönköping var några av de mest intensiva och ut­veckl­ande under mitt yrkes­liv. Min personlighet, som mer är entreprenören än den traditionella forskaren, passade utmärkt in i en miljö där kreativitet upp­muntrades och där möjlig­heterna att förändra var stor.

Lektor i Uppsala

Även om jag trivdes vid Internationella handels­hög­skol­an, började pendlandet mellan hemmet i Stockholm och arbet­et i Jönköping slita. När en möjlighet att få en an­ställn­ing vid Juridiska institutionen i Uppsala öppna­des, var det där­för självklart att söka. Efter en ur­vals­process som tog nästan ett år, stod det klart att jag hösten 2004 skulle börja som lektor vid Nordens äldsta universitet.

Uppsala universitet är en stabil miljö, som på många sätt skiljer sig från den lilla miljön jag varit van vid. Jur­idiska institut­ionens tydliga satsning på problem­baserat lärande, där seminarier och dialog utgör kärnan, gör att jag nu arbetar på Sveriges och förmodligen Nordens bästa jurist­ut­bildning. Det är dock ett nuläge och inte något som är givet för framtiden. God ut­bildning kräver ständig ut­veckling och vaken­het för behovet av förändringar. Det är även en ut­maning att fort­satt finna lärare som har förmågan att genom dialog förklara hävdvunna synsätt, men också öppna studenterna ögon för alternativa synsätt. Det är också viktigt att det finns en växelverkan mellan forskning och grundutbildning. Det är min förhoppning att jag under de år som nu gått bidragit till en fortsatt god utbildning.

Professor

Den 21 april 2015 fattade rektor vid Uppsala universitet be­slutet att jag från och med 1 juli samma år skulle vara an­ställd som professor i civil­rätt. Professor är den högsta vet­ens­kap­liga titel man kan ha i akademien och på det sättet är karriären slut med detta. Det finns inte mer att sträva efter när det gäller titlar. På ett annat sätt är det precis här karriär­en börjar på riktigt. Steget över till att vara professor kan tyckas kort, en fråga om ett papper, ett be­slut och en ny an­ställnings­form, men det inne­bär att man får en delvis ny roll. En professor för­väntas leda forskning och bi­dra aktivt till att ut­veckla forsknings­miljön vid fakulteten. Det inne­bär även ett an­svar för att se till att det finns till­växt i ämnet, så att akademin lever vidare efter mig. Man är också ämnets an­sikte utåt och för­väntas delta i ut­redningar, debatter och offentliga sam­tal.

Forskningen

Vid sidan av min uppgift som lärare har jag under de år som gått publicerat en rad artiklar och några böcker. Till en börj­an arbetade jag mest med frågor i för­längning­en av min av­handling, men med tiden har allmän obligationsrätt, ford­rings­rätt och försäkringsrätt blivit viktiga forsknings­fält för mig. Även frågor som rör konsumentskydd, särskilt kon­sument­krediter och reglering av finansmarknad, har enga­gerat mig. Den första boken efter av­handlingen ägnades juridiska person­ers borgens­åtag­anden och flera artiklar har rört borgen på olika sätt.

Med min artikel Spel och osedliga avtal fann jag för första gången en form som jag ännu håller fast vid. Artikeln re­fuserades först av ett par tidskrifter innan den antogs för publicering av Svensk juristtidning. Villkoret för att den skulle publiceras var dock att manuskriptet kortades till hälften. Eftersom jag såg det som omöjligt att korta manu­skriptet så mycket, blev det slut­ligen en dryg tredjedel som ströks. Jag ser fortfarande själv var snitten finns i texten, där en utveckling skulle ha funnits, men ändå är jag nöjd med slutresultatet.

Av de artiklar jag publicerat finns flera som av olika skäl varit viktiga. Även om det är en subjektiv uppfattning, vill jag ändå framhålla Pengar luktar inte – eller gör de det? som nästa stora steg mot utvecklandet av en egen stil. På en nivå handlar artikeln om principen att avtal som rör osedliga för­hållanden skall av­visas. Det var min avsikt att visa att denna hållning bör överges och er­sättas av att avtalet be­döms i sak. Givet­vis för­svinner inte problemet, men be­dömningen blir öppen och argumenta­tionen möjlig att följa. På en under­liggande nivå handlar artikeln om mitt för­hållnings­sätt till rätts­vetenskapen i stort. De fram­trängande, av natur­rätten präglade syn­sätten och som utgår från synsättet att det finns evigt giltiga rätts­regler fram­står för mig som veten­skapligt ohåll­bara. Efter­som heller inte synsätt som bygger på post­moderna strömningar över­tygat mig, är artikeln del­vis ett anti-credo till sådana strömningar. Artikeln är på visst sätt ett för­sök att visa vad mer ren­odlat rätts­positivistiska syn­sätt kan erbjuda.

Min korta stora bok Ogiltighet och rättsföljd är resultatet av många års arbete och tänkande. De första skisserna gjordes redan 2005, men inte förrän 2012 var allt klart. Med tiden lär man sig att leva med sina tillkortakommanden. Det var min uppriktiga målsättning att skriva en lång bok, kanske på 600 eller 700 sidor. Jämför man med målbilden är slut­resultatet på 250 sidor naturlig­tvis ett miss­lyckande. Ändå är detta min första stora bok. I boken för­söker jag att visa hur ogiltighets­grund och rätts­följd häng­er samman och att de inte står som god­tyckliga en­heter, utan som harmonier som upp­stått när huvud­tema och sido­teman mötts. Det är en väldigt analytisk och sträng bok, men inte för den sakens skull svår­läst. Alla som läser den kom­mer att känna: Ja, men så är det! Saken är bara den att ingen annan fram­ställning över ämnet har fångat ämnet just så. All möda jag lagt ned på texten skall inte kännas. Som Hellner rekommenderade doktoranderna i Stock­holm, så har byggnads­ställningarna rivits när byggnaden väl är klar. Jag har inget be­hov av att visa hur mödo­sam vägen varit eller vad jag själv läst för att nå fram till resultaten. Bara det som får byggnaden att stå där skall vara kvar. Allt annat är falsk­het och bildnings­prål.

Läroböcker

På ett sätt var Juridiska per­soners borgens­åtaganden en läro­bok. Den var tänkt att er­sätta Nials redan då kraftigt för­åldr­ade fram­ställning Aktie­bolags och andra före­tags borg­ens­för­bindelser. Juridiska per­soners borg­ens­åtaganden har nu flutit in i för­kortad och reviderad version som en del av min upp­datering av Walins Borgen och tredje­mans­pant. Inte förr­än Fordrings­rätt – en läro­bok kan jag dock sägas ha skrivit en läro­bok på allvar. Det var min av­sikt att skriva en bok som bryter upp det vanliga sättet att be­skriva fordrings­rätten. Allt­för ofta ligger tyngd­punkten på skulde­brevs­rätt­en, men de en­skilda be­stämmelserna är idag av mindre prakt­isk be­tydelse än den analogiska tillämpning­en av lag­en. Bok­en är där­för upp­byggd kring frågor som vad är en betalning och hur genom­förs den, vad inne­bär det att ett ansvar är solidariskt eller delat, vilka är grund­reglerna för obehörig vinst och miss­tags­betalning, hur fungerar egent­lig­en en kontant­lös be­talning rätts­lig och i vilken mån kan man tala om konsument­skydd på fordringsrättens område. Och jo, den inne­håller en hel del skulde­brevs­rätt också.

Framtiden

Med många artiklar och vid det här laget sex böcker färdig­ställda, har jag nu tagit mig an upp­giften att skriva läro­böck­er. Vid sidan av lär det bli ytter­ligare artiklar, men de närmaste åren kommer att ägnas åt två mycket olika böcker tänkta för att an­vändas i grund­ut­bildning­en på jurist­ut­bildning­en. Så vill jag ge till­baka det som vid det här laget blivit över tjugo år som forskar och lärare i juridik.

sidfot