Rörelse i juni

Bergen ↔ Uppsala

Mitt gamla kontor på Juridiska fakulteten i Uppsala hade jag i drygt tio år. Det jag nyss lämnade, hade jag i knappt ett. Vi får se hur länge jag blir kvar i det nya som jag har. Det är ett vackert rum, med höga fönster och utsikt över Fyrisån. Fyra flyttkartonger står ännu kvar. Det är huvudsakligen material som jag packade ner 2004 när jag lämnade Internationella handelshögskolan i Jönköping för Uppsala. Där ligger en ut­redning om fall­skärms­avtal, hand­ritade skisser över ett bok­projekt som ännu inte blivit av och annat jag inte förmår mig att slänga. På ett sätt är de där kartong­erna redan nu en kort arkeologi över mitt forskar­liv.

Det är en stor kontrast till det kontor jag har till låns vid Juridiska fakulteten i Bergen på UiB, där det ligger en stor hamn utanför de moderna fönstren. En blandning av con­tainrar i rött, grönt, vitt och blått och Hurtigrute­termi­nal­en strax utan­för och på andra sidan vattnet de höga fjällen. På dessa två platser kommer sommarens skrivande att ske, det som skall ge material att publicera resten av året.

Den danska och den svenska avtalslagen har hunnit fira hundra år och den 31 maj 2018 var det dags för den norska avtaleloven att fylla hundra. Dagen firades i Bergen med ett symposium med många föredrag, varav jag höll ett under rubriken Norska och svenska avtalslagarna – Tvillingar eller bara syskon? En genomskriven version av föredraget kommer att publiceras inom kort.

Min artikel Osolidariskt ansvar sändes nyligen ut i häfte 5-6 2018 av SvJT och kan även läsas på SvJT:s hemsida. Texten skrevs ursprungligen för att ingå i en volym om genus- och jämställdhetsaspekter på rätten. Antologin såg först inte ut att bli av, så jag sände texten till SvJT som accepterade den ganska omedelbart. Utgångspunkten i texten är påståendet att resultatet av presumtionsregeln om solidariskt ansvar som följer av skuldebrevslagen leder till olämpliga resultat. Rättsreglerna om solidariskt ansvar är i stort utformade som om gäldenärerna saknade annan rela­tion än den som skulden skapar och den interna tilliten till­mäts ingen egentlig betydelse i det yttre för­hållandet till borgenären. Frågan är om detta är ett önskvärt till­stånd eller om det solidariska ansvaret bör om­prövas. Texten kommer också att tryckas i oförändrat skick i fakultetens De Lege-serie till­sammans med andra texter om genus- och jäm­ställdhets­aspekter på rätten av forskare vid fakulteten.

En text som jag ser fram mot att den skall möta läsarna, är mitt bidrag till festskriften i anledning av att Högsta dom­stolens ordförande Stefan Lindskog går i pension. Han var min hand­ledare under doktorand­tiden och vi är fortsatt lika oeniga som då i vissa frågor och lika eniga i andra. Fest­skrift­en lämnas över först efter sommaren och jag kan ännu inte ge mer än rubriken på bidraget: Subrogation.

Om du är nyfiken på vad jag redan publicerat, finns det en för­teckning under publikationer.

Under skrivvånda finns kortare reflektioner över stort och smått. Vissa saker är sådant som inte riktigt passar in i det jag publicerar på annan plats, medan annat är tankar och reflektioner på väg till mer sammanhållna arbeten. Se det som hyvelspån från arbetsbänken.

Ett curriculum vitæ kan utformas på många olika sätt, men här har jag valt en lite personligare ton, även om det allra mesta handlar om min yrkesperson, den del av mitt liv där jag är mera efternamn än förnamn. Här finns även ett cv, för den som önskar den mer formella och kortare versionen.

Det finns sådant jag är nästan besatt av och en sådan sak är typografi och typsnitt. Webben har länge varit en öken när det gäller satt text, men nu börjar det bli bättre. Hela sidan är handkodad, vilket är en kvardröjande effekt av min fascination för datorer och kodning. Läs under om sidan om du vill veta mer.

Kanske säger det något att den del som ännu saknar utförlig text och funktion är tjänster där jag tänkt sälja mig själv. Jag tar gärna extern­upp­drag, skriver utlåtanden i tvister, pre­sen­terar, modererar och håller före­drag inom mina kom­petens­områd­en, men det ser så styggt ut i skrift när man skall sälja sig. Ha lite tålamod ännu en tid. I väntan på en sådan pre­senta­tionstext, går det fint att skicka ett e-post­meddelande istället.

Torbjörn Ingvarsson