En diskret provokation

Det okontroversiella som kontroversiellt

Var tid har sina strider och uppfattningar om vad rätts­veten­skap är eller kan vara. I mitt bidrag Norm­kandidater och normp­roducenter – Om att fylla det rätts­tomma rummet i Vän­bok till Lena Olsen för­söker jag att lämna en för­klaring till hur norm­bildning fungerar. För att nå fram till en lösning, har jag tvungits tänka om på en rad punkter.

Hela detta tänkande startade i ett (miss­lyckat) projekt om att för­klara hur god sed etableras på finans­marknaden. Jag minns ögon­blicket 2012 då jag insåg att jag tänkt fel: Det var i en läsesal i Köpen­hamn och jag satt med regler från danska Fi­nans­tilsynet framför mig och i bok fanns en för­teckning över av­göranden från under­rätter. Det tycktes som att Fi­nans­tilsynet först lade ut en regel, som på prov, i doku­ment som inte kunde sägas inne­hålla bindande regler. Formuler­ing­en var vag, sök­ande, trevande och resonerande. När den prövats av dom­stol, dök den upp i ny skepnad, som en regel med paragraf­tecken fram­för. Borta var öppen­heten, in trädde den bindande normens form. Från denna punkt började jag ut­veckla det syn­sätt som jag nu äntligen publi­cerat i bidraget.

Tanken är enkel: Rätten är en typ av evolutionärt system, där många aktörer stiger fram med an­språk på att kunna tala om vilket inne­hållet är i gällande rätt. Dessa aktörer kallar jag norm­producent­er och de förslag på lösningar de lägger fram har jag kallat norm­kandidater. Resultatet av syn­sättet blir att »gällande rätt« kommer att inne­hålla många för­slag. Det är sedan dom­stolarnas sak att välja mellan dessa norm­kandidater. När väl ur­valet skett, faller de andra kandidaterna undan. Det upp­står på detta sätt en viss form av stabilitet, men den är bara till­fällig. Med sam­hälls­förändring­ar kommer gradvis nya för­slag på lösning­ar att göra sig gällande. Det är sedan dom­stolarnas sak att av­göra om de nya lösningarna skall antas och de gamla för­kastas, eller om läget skall för­bli som tidigare.

Bidraget Normkandidater och normproducenter hör samman med mitt bidrag Och den ljusnande fram­tid är vår som publicerades i Vän­bok till Anna Singer. Båda bi­dragen är ut­flöden av en mer långt­gående strävan att under­söka grund­frågor. Mitt syn­sätt an­knyter mer till rättsrealismen än de skol­bildningar som kunde kallas inter­preta­tionistika, narratoliska eller struktur­alistiska, som under en lång tid vuxit sig starka i de hermetiskt till­slutna seminarie­rummen.

I detta är bidragen en diskret protest mot syn­sätt som jag anser ohåll­bara och jag hoppas därför att de skall väcka veder­börlig irritation och ilska. Som så ofta i akademin är det nog att hoppas på för mycket. Det mesta passerar utan att någon tycks ta notis om det. Nå, här är mina tankar om hur normer bildas ute till all­mänt be­skådande. Är du nyfiken och vill ha sär­tryck av bi­dragen, sänd mig då ett e-post­meddelande!

Om du är nyfiken på vad jag redan publicerat, finns det en för­teckning under publikationer.

Under skrivvånda finns kortare reflektioner över stort och smått. Vissa saker är sådant som inte riktigt passar in i det jag publicerar på annan plats, medan annat är tankar och reflektioner på väg till mer sammanhållna arbeten. Se det som hyvelspån från arbetsbänken.

Ett curriculum vitæ kan utformas på många olika sätt, men här har jag valt en lite personligare ton, även om det allra mesta handlar om min yrkesperson, den del av mitt liv där jag är mera efternamn än förnamn. Här finns även ett cv, för den som önskar den mer formella och kortare versionen.

Det finns sådant jag är nästan besatt av och en sådan sak är typografi och typsnitt. Webben har länge varit en öken när det gäller satt text, men nu börjar det bli bättre. Hela sidan är handkodad, vilket är en kvardröjande effekt av min fascination för datorer och kodning. Läs under om sidan om du vill veta mer.

Kanske säger det något att den del som ännu saknar utförlig text och funktion är tjänster där jag tänkt sälja mig själv. Jag tar gärna extern­upp­drag, skriver utlåtanden i tvister, pre­sen­terar, modererar och håller före­drag inom mina kom­petens­områd­en, men det ser så styggt ut i skrift när man skall sälja sig. Ha lite tålamod ännu en tid. I väntan på en sådan pre­senta­tionstext, går det fint att skicka ett e-post­meddelande istället.

Torbjörn Ingvarsson